De första va
rianterna av CAD, Computer-Aided Design, kom redan på 1960-talet. Två industrier som tidigt använde sig av datorkraft för att rita och tillverka maskindelar var fordonsindustri och flygindustri. CAD-program kräver dock mycket datorkraft och det var därför först på 1980-talet med persondatorernas breda intåg, som CAD kunde börja användas inom ett brett område av branscher.
Redan år 1977 kom ett program som hette CATIA och var det första CAD-programmet med en 3D-funktion som var interaktiv, d.v.s. att man kunde rita och lägga till eller dra ifrån saker i en modell, inte bara titta på modellen. CATIA utvecklades av det franska företaget Dassault Systèmes som från början var en spinoff från just ovan nämnda flygindustri och företaget Dassault Aviation . Dassault Systèmes har fortsatt samarbeta med flygindustrin och även IT-företaget IBM för att i samband med både användare och utvecklare av datorprogram få fram den bästa lösningen för teknisk ritning med hjälp av datorkraft. Dassault Systèmes fortsatte att ge ut en serie mer och mer avancerade program. Under senare år har företaget utvecklat ett av de mest kända och använda CAD-programmen: Solidworks. Konkurrenter inom branschen finns självklart: På 1980-talet kom även en riktig storsäljare som används än idag: Programmet AutoCAD.
Även idag kräver CAD tung datorkraft. De beräkningar och algoritmer som ligger bakom möjligheten att kunna rita upp ett detaljrikt objekt i 3D eller hantera många lager av komplicerade ritningar, är ibland för komplicerade även för dagens datorer. Personer som arbetar professionellt med CAD har oftast en särskild dator på arbetsplatsen för detta ändamål. I en bärbar, enklare dator kan vissa lättare varianter och delar av CAD-program användas. Man kan t.ex. öppna och scrolla runt i en dwg-fil, som är ett vanligt filformat inom CAD. Ska man in och rita i detalj eller titta på mer avancerade filer så är det fortfarande en stationär ”stordator” som gäller.